Det är bara öppna handtaget, gå igenom dörren och kliva in i den nya världen. Det nya livet.

Det jag hade, har haft är bortblåst.

De människor som var mitt stöd, som förgyllde min vardag. Var tar dom vägen. Dom försvinner en efter en.

Och sen står man kvar där utan ett dyft. Ingen att umgås med, ingen att bara vara med. Ingen att dela glädje och sorg med. Ingenting.

Ja, Essvik - Indal i en viktig match.

Den blev ju som den blev. Vinst med 12-0 talar sitt tydliga språk.

Skönt som fan, åter igen 2a i tabellen. Nu äre bara 2 matcher kvar och får hoppas på vinst då också.

Annars är jag riktigt riktigt trött.

Helgen har inte varit så bra. Ganska dålig faktiskt.

Har inte gjort någonting :/

Det sägs att ensam är stark.

Vet inte om jag kan skriva under på det.

Känns inge vidare faktiskt. Motvind, och uppförsbacke jämt.

Allt bara springer ifrån en. Verkligen allt.