Har funderat lite över vissa saker som hänt i helgen.

Ibland är det ju tur att man har vänner som ställer upp för en.

Mina vänner ställer alltid upp för mig, och jag vet nog ganska bra var jag

har dom och dom har mig. Men vissa saker kan man ju inte förutse.

Men om man nu kan kalla oss "kompisgäng", eller vad man nu ska säga.

Så är det nog inte det "gänget" jag skulle vilja ha med mig i ett slagsmål.

Eller så är det precis det gänget jag skulle vilja ha med mig.

Jag menar, dom tar smällar för varandra, men dom ger aldrig tillbaka.

Ett sånt gäng kan ju vara skitbra att ha med sig om man själv skulle

gå lös på alla medans dom står och tar stryk.

Men om man nu är som mig och inte alls kan slåss(precis som mina vänner tydligen ;)

så är det ju långt ifrån ett sånt gäng man vill ha med sig om det nu skulle bli

så någon gång. T ex om jag står och tjaffsar med någon, och tror att mina döcoola polare

står bakom mig och backar up mig, så sen när man vänder sig om så har allihopa blivit

nerslagen och så står man där helt själv och kommer förmodligen bli helt sönderslagen.

Än är det ju ingen fara, jag har aldrig varit i den situationen än så länge.

Men det blir roligt utav bara helvete då den dagen kommer.

Nästan så man får fjärilar i magen bara man tänker på det!

Grabbar, ta inte illa upp. Det kan hända även den bästa! ;)