Sårad, besviken, ledsen, uttråkad, nervös, hoppfull.

Det är ungefär så jag känner mig nu.

Mycket som händer, men samtidigt ingenting. Lite av min framtid som

står på spel dom närmsta dagarna.

Man kan ju hoppas att min stjärna kan lysa med mig för en gångs skull.

Nyss varit och tränat. Det är så skönt att komma iväg.

Men sen blir man lika less efteråt som man var innan när man väl är där.

För när man är svintaggad till träningen så blir man bara besviken på folk.

Tappar man bollfan så tar man fan löpningen hem och försöker jobba tillbaka den. Men finns ju vissa Stjärnor(eller dom som tror det iaf) som bara skiter i det. Sen gör man allt för att reda upp deras misstag och ändå får man skit för det. Okej, jag gör mina misstag jag med, men jag försöker åtminstone reda upp det om jag gör bort mig.

Jobb imorgon, sen blir det förhoppningsvis träning på Pärlan efter det.

Men så förbannat tråkigt tråkigt att träna ensam. Fast ändå skönt.

Då kör man precis det man känner för. Sen att det är massa jävla gubbar och kärringar där skiter jag i. Och vissa idioter som man bara vill slänga i väggen.

Ta tag i träningen igen nu, går lite segt.

Snart sova iaf. Nya krafter till morgondagen.